#DJDANNENBERG
Nyår 1988 Jag och Mikael försöker spränga hela Sköndal söder om Stockholm.
Så vi kämpade för att få det här stackars kortet
Stockholm andra försöket.
I mitt civila liv hände det en hel del under 1987-1999, gifte mig, skilde mig, mina tre första barn föddes. Jobben under den här perioden var förutom disco och karaoke, nattportier på Terminus, night audit på Sheraton, sjukvårdsbiträde på Stora Sköndal och vaktmästare på SVT.
Stockholm, Sveriges huvudstad, en helt okänd tummelplats, jag hade visserligen besökt staden förut och gjort en udda dj spelning på söder, men att flytta upp och kapa alla trygga förankringar var något helt annat. Men som så många gånger förr skulle det visa sig att kvinnorna var vägen till jobb och bostad.
Jag bodde under ett tag i Häggvik och delade lägenhet med en dj kompis, Janne H som på dagtid var rörmokare, det var världens minsta lägenhet. Via bekanta kom vår väg i den stockholmska nöjesnatten att ofta följa mönstret, Tudor Arms en engelsk pub på Östermalm, Berns och om det var trist eller senare om inte hon den snygga spritkassörskan jobbade drog vi vidare till Daily News där den fantastiske Rene Hedemyr spelade, önskar jag kunde säga att vi kände varandra, många år senare skulle jag göra en spelning på just Daily News i regi av Fryshuset och i min egenskap av dj-lärare.
Fungerade inget av de förut nämnda haken blev det Söder och Götgatan, Kelly's och Ritz. Natten avslutades med fördel på Blå Tomat, ett nattkafe som samlade Stockholms mest kända fyllehungriga elit.
Genom mitt jobb på Terminus träffade jag Micke och Carsten tillsammans närde vi konstnärliga planer, eller skall jag säga smidde. Gemensamt lyckades vi ro i hamn ett rivningskontrakt på en lokal vid korsningen Kungsgatan, Sveavägen mitt i Stockholm city, inte illa för ett par okända "konstnärer". I samma hus låg teater Galeasens replokaler och en privat bio som visade svåra filmer i svartvitt. Alla gillar en bra fest och vår ateljé var alltid villig att förse omgivningen med just det.
Vi fick besök av DN-Kultur och intervjuades över en helsida med bild och all, vilket egentligen bara bevisar hur duktiga vi var på att dupera vår omgivning.
Nåja nu var det inte bara fest vi ägnade oss åt, vi gjorde även installationer på bl. a Ritz, rockklubben på söder och andra mer eller mindre obskyra design och konstprojekt. Detta var min "Blue Crome" period. Testade lackfärger och såg reflektionen av den vita canvasen igenom upp till fem lager färg, reflektionen ändrades beroende på ljuskälla och kunde ses i väldigt svaga ljusförhållanden såväl som i starka. Färgerna var svart, blåa toner och silver därför namnet Blue Crome. Ja så tyckte jag att det lät coolt (i ärlighetens namn var det nog enbart för att det lät coolt) ordet überpretantiöst fick precis ett ansikte.
Dannenberg Design
Installationerna på Ritz skulle sedermera rendera i ett mycket eftertraktat VIP kort. Ritz på den tiden var en betydande scen för Stockholms musikliv, här spelade bl. a Simple Minds och några av Stockholms bästa DJs. Det hade varit roligt att säga att jag spelade där men så var inte fallet.
Tack vare våra installationer så träffade vi på en ung kläddesigner, Kristina vars modevisning på Ritz skulle filmas och editeras av oss. Hela modevisningen gick i Mad Max stil med läder, nitar, musik och grymma frisyrer. Visning är inte rätt ord, det var dansnummer, ljud, ljus och allehanda effekter och allt skulle koreograferas av den blivande just då helt ovetande fru Dannenberg.
Hon var koreograf, danserska och designer allt i ett med en grym mohikanfrisyr och en klädstil somtill stor del bestod av läder och nitar-
Vi började leka med kläddesign och importerade eget material som japanska sidenskinn och en del ormskinn, kundkretsen ökade med folk som hade råd att få sina outfits måttbeställda och ritade efter egna önskemål. TS från gamla Boulogner dök upp med en tillskärarutbildning i bakfickan och hjälpte till med mönsterritandet. Saker hände som alltid snabbt, helt plötsligt hade vi med plagg på Stockholmsgruppens fotograferingar i Algeriet och Italien. Kunderna kom från alla håll allt från Lidingö till södra förorterna och vår lilla ateljé var välbesökt.
TS var skicklig på att göra mönster av mina ibland udda idéer men allra skickligast var min älskade svärmor KG som som ingen annan kunde förstå mina idéer och förverkliga dom i form av mönster.
Jag skulle kunna skriva många sidor om hennes kunnande, konstnärliga öppenhet och generositet. Jag nöjer med mig att skriva att jag för alltid kommer att vara tacksam för att jag fick lära känna henne och att hon än idag finns i mina tankar.
Äktenskapet höll i dryga året och vi skildes som bästa vänner, jag lämnade designens värld och ägnade mig helhjärtat åt uteliv, disco och karaoke.
Jag började på Sköndals sjukhem och blev sk pottkusk på Europas största senil demens avdelning, ett tungt och många gånger psykiskt tufft jobb. Jag var kvar i dryga året, sedan kom jag via kontakter in på SVT och deras vaktmästeriavdelning, ett eftertraktat jobb som det inte var lätt att få in foten i. Jag fick stadiga vikariat på Kanal 1 Dramas vaktmästeri som förutom post och diverse service även hade ett mindre tryckeri som tryckte manus och en del enklare tryckalster till de olika produktionerna. Tack vare det fick jag öva mig i att hantera vektorgrafik och annat som har med design och layout att göra-
Under tiden på Sköndal fanns en städerska som tydligen hade ett gott öga till mig och våra vägar skulle korsas ett år senare, hon blev sedermera mor till två av mina barn.
Bra låt redan från början men Perfectomixen gör den ännu bättre.
1987 Stockholm, på söder. Frukost på Teveres.
En av dom låtarna jag verkligen kommer ihåg, resten är lite dimmigt.
Som hotellanställd fick man detta kort och tillgång till vilda söndagar.
Bacchi Vapen bokades av Johan på Teater Bolaget. Många år senare, 2009 skulle jag se firmabilen på en skrot i Stockholm
Bacchi Vapen
Via Anita kom jag i kontakt med flera nöjesbokare och kom in på Bacchi Vapen. Sedan bestämdes det att vi skulle köra karaoke en timma varje kväll, Vilket tryck, mängder med tjejer ville sjunga Ett väldigt hårt arbete :)
Sedan hade vi ju personalen som sjöng, Lars i baren en kul kille som gärna tog mikrofonen och sjöng en sång när han inte flörtade sönder något stackars litet flickebarn, Tror hovmästaren hette Nikolai eller något sådant, han hade en grym pipa som han frikostigt delade med sig av. Dom "riktiga" dj'sen härjade en våning upp men vi hade bra tryck nere i källaren.
På Bacchi Vapen fick jag en kväll besök av en amerikan vid namn David Bradish som tyckte om mitt sätt att jobba med karaoken och han erbjöd mig jobb i Uppsala på en krog och jag tackade ja, det var ett onsdagsjobb så jag var ganska trött på jobbet varje torsdag.
Stället var i två våningar och en av gästerna var JB som var otroligt söt och som senare skulle bli mamma åt mitt första barn. Uppsala rockade och nätterna tillbringades hemma hos JB, sedan första tåget till Stockholm och in på jobbet som ett vrak. Mina arbetskamrater uppskattade nog inte mina slöa torsdagar, inte blev det bättre av att JB besökte mig på jobbet iförd skinnställ med mycket lite under.
Nästa att besöka Bacchi Vapen var en galen engelsman vid namn Steve som berättade att det egentligen var hans ställe i Uppsala jag jobbade på, hoppsan. Men vi kom överens om att jag skulle jobba vidare där så allt rullade på som vanligt.
Steve var en festprisse av guds nåde och hade som ingen annan jag sett innan eller efter hand med alla utländska krögare, han kunde lyfta förskott, kröka hela natten och ändå få lön, kort sagt han var som varje utländsk krögares förlorade bror och som sådan så gjorde han vad han ville och hur han ville. I hans släptåg fanns också CC och Niklas, två karaokevärdar som var betydligt mer skönsjungande och snyggare än jag. Vi var på klubbar runt om Stockholm och ibland tittade vi in på Chaplin’s som då hade Stockholms snyggaste och mest skönsjungande värdinna, Irini.
Bacchi Vapen gav mig alla förutsättningar för att fortsätta i den Stockholmska nöjesvärlden-
Karaoken
Jag bodde på söder i Södersjukhusets personalbostäder med en tjejkompis som var sjuksköterska. Självklart fann det mängder med sjukhuspersonal där, det fanns bot för alla typer av krämpor.
Att Steve festade loss var inget problem, först senare såg jag mönstret, han var otroligt destruktiv, lika bra som han var på att sälja in nya krogar lika duktig var han på att supa bort dem veckan efter.
Kontoret låg i Brandbergen. Trots Steves personliga problem kunde han vara otroligt generös och jag jobbade för honom under ca två år. Det var roliga år och jag såg hur Niklas kunde få unga karaokeflickor att bokstavligen glida av stolarna när han sjöng någon av sina ballader. CC var mera städad men låg inte långt efter men Niklas var Mr Smör. Detta var de riktiga Bad boys Of Karaoke.
Jag hade träffad några unga kvinnor under den här tiden och fastnade för en och vi flyttade ihop, varför är något jag frågat mig många gånger. Hon blev gravid direkt (jag måste lära mig att stava till kondom).
4 månader efter att min första son fötts så föds min andra son. Vi lever tillsammans i elva år och förhållandet är som en berg och dalbana, ibland bra men ofta riktigt illa, mycket svartsjuka och skrik.
Men två vackra barn blir det en son och en dotter fem år senare.
Steve var en nagel i ögat på henne, tyckte nog att han hade dåligt inflytande på mig. Men det jag måste säga att även om Steve var som han var så fanns han där när jag behövde honom, det var väl en av orsakerna hennes ovilja.
När jag slutade och öppnade eget blev vi bittra konkurrenter, tyvärr var det enda sättet för mig att få lite husfrid, som ju med facit i hand inte varade allt för länge.
Mocka, ormskinn och nitade sömmar. Med Stockholmsgruppen i Algeriet för fotografering. Design och sömmnad Dannenberg Design.
20 år senare skulle Nicklas dyka upp som en räddande ängel. Första dagen på semester med husvagn skar min Volvo, efter att ha beklagat mig bittert på Facebook fick jag ett erbjudande om att låna en van av Nicklas. Han ville inte ha något för att låna ut bilen, semestern med familjen räddad. Vi hade en kanonsemester.