#DJDANNENBERG
Tror jag spelade sönder "Im not in love" på Stockholms Kulturhus, man kunde lyssna på musik där, gratis.
I ett musikrum på Bärby hittade jag den här och det var kärlek vid första lyssningen.
Stockholm första försöket.
Jag lämnade Lidköping och stack till Stockholm, blev kvar där ca ett år men lyckades inte med det jag ville. Började som frisörelev på Hairport som låg i PK huset bredvid NK och som var en innesalong befolkad av inte så manliga killar och så jag då.
Det blev en kort provanställning jag passade nog inte riktigt in. Att jag kom försent första dagen med förklaringen att jag gått vilse gjorde kanske inte saken bättre eller att jag en dag kom direkt från en fest och fortfarande var, ska vi säga salongsberusad.
Ägarinnan till salongen hade en boutique bredvid med mycket söt personal så det var väl den egentliga behållningen. Sorry Roger Morgan, grymt skicklig frisör men jag var nog inte skapt för yrket trots ansträngningar.
Det fanns roliga ställen i Stockholm på den tiden, Fattighuset var ett av dom, blev sedan den första riktiga ”inne” krogen Alexandra. På Fattighuset fick man se Ted Åströms Sketch Flygmajoren och mängder med Dragshow av varierande kvalitet, lite som en blandning mellan After Dark och Wallmans.
Tillbaka i Skövde
Umgicks helt klart i fel kretsar och fick till slut betala priset för det och villkoret för att komma ifrån samhällets ömma omsorger var att jag hade bostad och jobb, det hade ju inte gått så bra i Stockholm så jag vände blicken mot det område jag kände bäst, Västergötland, Skövde. Hyresrum och en kurs i snickeri var fixat.
Snickerikursen tröttnade jag snabbt på och började på Rockwool, starten där var inte vansinnigt kul, lastningen mitt i sommaren. Om du någonsin jobbat med Rockwool så vet du att det dammar som fan, fastnar på huden och kliar nåt överdjävligt.
Att det sedan var en varm sommar med mängder av sol gjorde inte saken bättre. Enda sättet att klara sig något så när var att ha overallen helt knäppt. När sommaren var över belönades jag för mina insatser, fick jobb med att tömma ugnarna, ett grymt jobb, 10 minuters arbete 45 minuters slappa, ute kallt, hos oss t-shirt väder. Den sköna arbetstiden förde det goda med sig att jag lyckades läsa en hel trave SF-böcker den vintern.
I början av Skövdeflytten så var jag ganska så ensam men allt detta skulle komma att ändras.
Helt nyinflyttad hade jag turen att träffa Micke M vid Livets Brunn och som följde med och hjälpte till att bära packning. Flemming M skall ha stort tack för att han tog in mig som en vän, föräldrafritt i huset med HP och MK det var en trevlig helg. De karma poäng som han skaffade räckte hela vägen till en bokhandel och skådespeleri.
David Bowie, min musikaliska hjälte under så många år.
Foto Mikael Anckarman
Julia gick varm på min fruktansvärt dåliga skivspelare i sällskap med HP
Foto Mikael Anckarman
Club Mash
Träffade Kenneth en resande i uppslagsverk vars brudknep var en skinande vit Volvo P1800, då en grym bil nu en antikvitet som i nyskick förmodligen kostar det tredubbla mot dåtidens nypris. Nåja Kenneth hade en lägenhet i centrum och var sällan hemma, jag fick hyra halva för en symbolisk summa. Att hyra rum hos en gammal tant hade sina begränsningar med dambesök på rummet, men inte nu längre. Sedan hade jag ju fördelen att BC bodde en våning under så jag kom alltid hem på natten oavsett skick, hon var min extramamma/vän under ganska många år.
Efter en hård kampanj som nog inte låg långt efter amerikanska presidentkampanjer i planering och genomförande fick jag då äntligen komma in och spela på Club Mash, på de sämsta dagar som ingen egentligen ville ha, måndagar och tisdagar. Yngst och störst i käften gjorde väl inte att mina popularitetssiffror steg i höjden hos mina kollegor. Den enda som egentligen stod ut med mig var Lennart.
Jag har nämnt tur ibland och nu spelade fru Fortuna och jag i samma lag, en ny nattklubb öppnade och plockade över flera av Club Mash discjockeys, men jag var kvar alldeles för ung för att komma ifråga. Club Mash ägare delirisk av besvikelse vänder sig till sin yngsta junker som svär evig trohet och sim sala bim står jag nu som ansvarig för alla discjockeys på Club Mash som har öppet sex nätter i veckan, det är nu den riktiga festen börjar.
Nirvana
Jag kanske skall förklara lite för de yngre läsarna vad det innebar att vara discjockey under 70-talet, man kan säga att det var lite som en blixtsnabb extreme makeover, du blev snygg som fan och alla olater som folk irriterat sig på blev nu charmiga uttryck för din person, efterfester som du förut suktat efter hade du nu stående inbjudningar till och viktigast av allt det motsatta könet var nu tillgänglig, likt en utsvulten pensionär på Ålandsbåten kastade jag mig över smörgåsbordet och lämnade ingen rätt orörd.
Skövde var ingen stor stad, ca 50.000 invånare, visserligen var Skövde centrumstad för länet men och det är detta stora men som gjorde hela Skövdes nöjesliv, rent procentuellt sett så hade Skövde fler nöjesetablissemang och restauranger än Stockholm, nå vad var då detta stora men.
Skövde hade vid den här tiden tre regementen, sjuksköterskeskola och högskola, rent krasst så hade Skövde Sveriges största överskott av kåta, festlystna ungdomar. Närmare nirvana än så här är det svårt att komma om man är en testosteronfylld tonårsdiscjockey.
Jag kastade mig med liv och lust (kanske skulle skriva lust med versaler) in i mitt nya liv, efterfester, flickor, sprit och mycket sena nätter och inte alltid i nämnd ordning, kort sagt ett underbart liv.
September 2019 hade jag turen/förmånen att ha två festspelnimgar i Skövde och min vana trogen så blev det en fika på söndagen med Lennart och Livija.
En av dessa söndagar dök Mikael Magnusson upp och berättade hur vi träffades första gången.
Än en gång drabbades jag av insikten av vilken otrolig tur jag har som fått träffa alla dessa fantastiskt generösa människorna och idag mer än 40 år senare fortfarande har den förmånen.